Det speciella och ovanliga med just Sundsvallsbron är att den har ett innanmäte. Marie-Louise Nordén är entreprenadingenjören som ansvarar för underhållet av Sundsvallsbron, Högakustenbron och för broreparationer i Västernorrland och Jämtland.
Höjdrädd och bronörd. Kanske en lite otippad kombo, men den stämmer in på entreprenadchef Marie-Louise Nordén. Å andra sidan är hon oftare inuti än ovanpå broarna hon ansvarar för. Och ännu oftare sitter hon vid skrivbordet.
Vi är på väg uppför en spiraltrappa av metall. 55 steg som leder från ett jättelikt ”rum” av betongpelare där marken är täckt av sand och vägsalt, upp till Sundsvallsbrons innanmäte. Några dun landar nedanför oss när en ringduva lyfter från trappräcket och med några snabba vingslag tar sig ut genom springan mellan två bropelare.
– Fåglarna är ett arbetsmiljöproblem här. Det blir mycket fjädrar och avföring, och sådant kan ju sprida sjukdomar, säger Marie-Louise Nordén.
Hon konstaterar att just Sundsvallsbron har en konstruktion som gör det lätt för fåglar att ta sig in, och därmed gör den extra utsatt.
– Det är vanligt att näta in brospringor, men här är det ovanligt många springor.
I och med att bron är så pass lång (1 420 meter mellan landfästena, vilket gör den till Sveriges tredje längsta bro) och därmed rör sig mycket, skulle näten dessutom behöva vara mycket flexibla.
– Ja, det är mycket de borde ha tänkt på. Men så är det ju alltid. Det går inte att förutse alla problem, säger Marie-Louise Nordén, som själv studerat brobyggnad.
Marie-Louise Nordén är entreprenadchef vid Svevia Härnösand. Det innebär att hon, utöver personalansvar, har hand om 10–15 entreprenader för broreparationer i Västernorrland och Jämtland. Större delen av sin tid är hon på kontoret i Härnösand, men då och då är hon ute, till exempel för att lära upp nya medarbetare och platschefer. Det händer också att hon deltar vid inspektioner. Hon trivs väldigt bra med sitt jobb, inte minst för att det är omväxlande, vilket också kan vara en utmaning:
– Det är svårt att få till jämn arbetsfördelning över tid. Ibland har vi alldeles för mycket, ibland blir det för lugnt.
Ett sätt att få ett jämnare flöde är att hitta fler kunder, utöver Trafikverket, något hon jobbar en del med.
Det speciella och ovanliga med just Sundsvallsbron är att den har ett innanmäte. Nu öppnar Marie-Louise Nordén en tung järndörr och leder oss uppför ytterligare några trappsteg och genom ännu en dörr. En stickande lukt slår emot oss och hon berättar att den troligen kommer från de svarta fjärrvärmerör som syns till höger om oss.
– Vi har i alla fall kollat att det inte är någon hälsofarlig lukt.
Framför oss: en några meter bred gång med golv av metallrutnät, flankerad av rader av metallbalkar och kabelstegar. Här och var syns nedklottrade siffror och anteckningar, varav flera på polska – många av de som byggde bron var polacker. Vi får höja rösterna för att kunna samtala – ovanför oss brusar och dundrar en jämn ström av bilar. Var fjärde meter måste vi böja på nackarna för att ta oss under de skott som bär upp vägbanan och som är numrerade från ett till trehundrasextiofyra.
– Det där med numrering var något som vi gjorde efter ett tag för att det ska vara lätt att hitta.
Samtidigt monterades skydd på skotten, så att den som inte böjer tillräckligt på nacken ska slippa slå i med hjälmen.
Sundsvallsbron är böjd i två svängar. Därför märker vi inte riktigt av att bron faktiskt är halvannan kilometer lång. När vi med hjälp av skottens nummer, inser att vi nästan nått Sundsvallsfjärdens mitt, vänder vi. Det gör förstås inte den personal som en gång i veckan utför en inspektion här, kollar att det inte finns några förslitningar, att det inte finns läckage i brofästena, att lagerpallarna ligger rätt.
– Allt sådant är jätteviktigt för att bron ska vara säker. Om det kommer in fukt kan det få förödande konsekvenser.
Utöver veckoronderingarna utförs inspektioner löpande under året utifrån en lista med 29 punkter som Trafikverket har pekat ut speciellt. Marie-Louise Nordén berättar att personalen som utför dessa inspektioner nyligen fått en säkerhetsutbildning av de klätterexperter som varit med och målat vajrarna på Högakustenbron.
När marie-louise Nordén var nyutbildad gymnasieingenjör med fokus på husbygge, 1987, var det nedgång i byggbranschen. Därför kompletterade hon sin utbildning med ekonomi och brobyggnad. Sedan dess har hon arbetat omväxlande hos Trafikverket och Svevia, både som ekonom som inköpare och i anläggningsprojekt. Ett av hennes första stora uppdrag var att cad-rita alla tillfälliga konstruktioner som behövdes för bygget av Högakustenbron. En utmaning för en person som beskriver sig själv som ”djävulskt höjdrädd”.
– Jag hade mardrömmar varje natt om att jag föll. Men jag måste ju vara där, säger hon och berättar om hur hon en gång kröp på alla fyra över den ”catwalk” som föregick själva bron.
– Den var tre meter bred, så det var ju absolut ingen risk egentligen. En annan gång fastnade hon i en pylonhiss och lyckades fira ner sig med den så kallade nödsänkningen.
Men det är ändå något med broar. Hon och hennes sambo, som också är hennes kollega, kan inte låta bli att fotografera och filma broar då de är ute och reser.
– Broar är mäktiga konstruktioner.
Total längd: 2 109 meter lång inklusive anslutningar. Detta gör den till Sveriges tredje längsta bro, näst längsta vägbro och längsta motorvägsbro.
Segelfri höjd: 33 meter.
Öppnade: År 2014.
Material: Stål.
Form: Den danska arkitektbyrån (KRAM-gruppen) som gav bron dess form döpte den till Dubbelkrum på grund av den är böjd i två svängar.
Läs mer om hur det är att jobba på Svevia.
Här möter du några av våra medarbetare som berättar hur en helt vanlig dag kan se ut på Svevia.
På Svevia erbjuder vi karriärer inom många olika verksamheter bland annat anläggning, drift, beläggning, marksanering och inom flera av våra affärstödjande verksamheter.