Av Martin Gunnarsson, Traineeprogrammet Civilingenjörer den 23 mars, 2018

När den finns där, då märker ingen den. När den saknas, då är det allt man tänker på.

Vad kan det vara jag pratar om? Jo, det är ju självklart vägmarkering! Här får ni reda om min första tid som trainee i vår fabrik där vi tillverkar termoplasten till våra vägmarkeringar.

Nylagd väg och markering

En nylagd väg med helt fräsch vägmarkering

Innan jag går in på vad jag gör till vardags så vill jag trycka på hur viktigt Traineeprogrammet har varit för mig och den otroligt starka grupp vi har blivit genom alla utbildningar och träffar. Det är skönt att ha den här traineegruppen så att vi kan dela erfarenheter med varandra och ge stöd i de utmaningar vi stöter på längs vägen. Jag ser framemot att träffa er i nästa kull traineer som kommer till hösten!

Vita streck på vägen är inget de flesta tänker på, de ska bara finnas där för att leda oss fram på vägen. När vägmarkeringen saknas på en nylagd asfaltsyta så är det som om man glömt hur man kör och det är egentligen först då man inser hur viktigt vägmarkeringen faktiskt är för säkerheten i trafiken.

Den här första tiden på Svevia så har jag, likt de andra traineerna, varit ute i produktion. Jag har varit ute bland vägmarkerarna på vägen men även i fabriken hos operatörerna och laboratorieteknikern.

Pil

Huvuddelen av min tid har spenderats i vårt laboratorie där jag bekantat mig med våra råvaror för att lära mig hur de tillsammans blir vita streck på vägen. I början var det otroligt överväldigande att förstå hur en blandning av ca 10 råvaror magiskt blir en vit reflekterande massa när det värms upp och man insåg då hur otroligt lite man kan efter 5 år på högskolan. Som tur är så har högskolan gett en de verktygen som behövs för att kunna lära sig hur det funkar.

Många timmar har lagts på att förstå produkten och oändligt fler kommer läggas för att utveckla analysmetoder och produkterna. Bland annat har jag gjort värmebelastningar på råvaror för att se hur dess kulör förändras när det värms under en längre tid. Eftersom vägmarkeringarna ska vara vita så är det viktigt att råvarorna inte blir missfärgade när de utsätts för de temperaturerna vi har i grytorna på vägen.

Nedan har ni två bilder från när jag värmebelastade harts för att se kulörförändringen när den blivit värmd en längre tid. Eftersom materialet ska vara vitt på vägen så är det viktigt att hartsen inte blir missfärgad.

Harts upphälld på glasskivan
Värmebelastning av harts i ugnen

Vägmarkeringsbranschen står just nu inför en otroligt spännande utmaning. Tekniken för självkörande bilar utvecklas hela tiden och ställer höga krav på vägmarkeringsfunktion för att bilen ska kunna identifiera körfältet och körriktning. I Svenska Vägmarkeringsföreningen möts aktörer inom vägmarkeringsbranschen för att driva den tekniska och ekonomiska utvecklingen framåt. Där har vi från Svevia tillsammans med representanter från andra företag diskuterat behovet av att höja standarden på vägmarkeringen för att kunna möta kraven från de självkörande bilarna.

VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut) tillsammans med Ramböll bedriver tester av vägmarkeringsmaterial på provfält i Norge, i Sverige och i Danmark. Där ges materialet en klassificering efter hur många överrullningar det klarar av och fortfarande når upp till de funktionskraven som finns på vägmarkering. Klassificeringen blir ett certifikat för det utlagda materialet i Sverige, Norge och Danmark.

I Norge har Statens vegvesen i år börjat ställa krav på att materialet ska vara certifierat enligt klassen P3, vilket innebär att materialet ska klara av 200 000 överrullningar utan att förlora sin funktion. Trafikverket planerar att införa certifieringskrav här i Sverige från och med 2019.

Nästa gång kommer ni få reda på mer om Annas vardag på driften!

Martin Gunnarsson

Svevia T5

Utbildning:Civilingenjör - Kemiteknik, Lunds Tekniska Högskola