Losshållning av sten som bygger grunden i svensk infrastruktur

Den sköra morgonsolen letar sig upp över Sveriges näst största sjö och det är ingen djärv gissning att de flesta i trakterna av västgötska Habo välkomnar den. Men det finns ett undantag – i en blyertsgrå stenkrater som påminner om ett månlandskap har Fredrik Seward gått på sitt skift i borrmaskinen och säger lite överraskande att han föredrar att arbeta i mörker.

– Då är det härligt att tända upp maskinen. Jag gillar alla årstider, men vind är inte skoj eftersom vi ofta står ganska högt, på toppen av berget där det kan blåsa mycket.

För berget, det är Fredrik Sewards arbetsuppgift. Att kuva den uråldriga stenen med djupa borrhål som fylls med explosiv fyllning för att spränga loss stora stycken berg. Berget, som sedan krossas till ballastmaterial – sten i olika storlekar, som sedan används för att bygga infrastruktur, tillverka asfalt och att halkbekämpa. Fredrik och hans kollegor är med andra ord en mycket viktig kugge i hela Svevias produktions- och värdekedja.

Att spränga berg heter i branschen losshållning. På Svevia finns ett nationellt arbetschefsområde som heter ”Losshållning och mätning”. Det är organiserat inom avdelning Ballast på division Industri, bildades i februari och är ett led i Svevias ambition att räkna hem fler stora anläggningsprojekt.

– Utan berg går det inte att bygga någonting, säger Fredrik Seward och förklarar att stenen just här är seg.

Tycker losshållning är världens bästa jobb

Han säger att det är skillnad på hårda, mjuka och sega berg – och svart berg brukar vara segt. Det handlar om bergets sammansättning, om mineral och geologiska förutsättningar. Det här berget går tungt att borra men sliter inte så mycket på borren.

Lite ensamt ser det ut. Fredrik Seward och borriggen, som små prickar mot de stora bergsformationerna. Att han även sover och äter frukost i en husvagn en bit bort kan ge bilden av en inåtvänd ensling. Men det är precis tvärtom. Fredrik Seward är ytterst social och pratsam. Entusiastiskt slår han fast att losshållning, det är världens bästa jobb.

– Jag bara älskar det här jobbet, det är coolt! säger han och kliver upp i sin jättelika maskin, en borrigg som kan borra sig 33 meter ner i marken och är en av fem nya maskiner som arbetschefsområdet investerat i för att kunna erbjuda en komplett lösning för losshållning till såväl interna som externa kunder.

– Första gången jag såg en gubbe stå och borra uppe på ett berg i spöregn med en maskin utan hytt, tänkte jag att han måste ha ”fel i huvudet”. Men, snart stod jag där själv, skrattar Fredrik Seward som har arbetat med olika typer av maskiner i hela sitt liv.

Ny teknik och smarta lösningar inom losshållning

Arbetet med losshållning påminner starkt om ett besök för att laga tänderna: ljudet, borren, vätskan och en stor sug som fångar upp det mjöliga borrkaxet – till och med slipningen av borrkronan som görs med täta mellanrum.

– Jag är inte rädd för tandläkaren men brukar säga att jag själv jobbar med borrning så jag vet hur det fungerar, säger Fredrik Seward och skrattar.

Han är märkbart stolt över att ha medverkat till att testa en ny koppling som utgör skarven mellan borrstängerna som med automatik matas ned i takt med att han kommer djupare ner i berget.

– Det är lite nördigt, men det är en ny gänga som sparar tid och ökar kraftöverföringen. Sandvik släppte den nyligen på en stor mässa i Las Vegas.

Smarta lösningar och ny teknik är en självklar del av Svevias arbete med losshålllning. Drönare och molnbaserade tjänster används för att planera allt arbete, för inventering och lager men också för att skapa mycket precisa borrplaner som Fredrik lägger in i sin borrigg. Var hålen ska placeras är av säkerhetsskäl mycket viktigt.

– Jag måste borra exakt som borrplanen visar, en liten ändring kan göra stor skillnad tjugo meter ner i berget. För att hålla koll används en sond som visar att borrhålet hamnar rätt.

Omgiven av de vassa stenväggarna funderar Fredrik Seward inte särskilt mycket på att han förändrar ett uråldrigt landskap med sitt arbete.

– Jag tänker att vi måste göra det. Vi behöver berg för att utveckla samhället. Men vi kan ju försöka att göra det miljövänligt, genom att vara effektiva och spara bränsle.