Tömning av dagbrott och rening av vatten

Artikel bild

Fakta

KATEGORI

Vatten- och industrisanering

KUND

Boliden AB

PLATS

Kedträskgruvan, Norsjö kommun

PROJEKTTID

Augusti 2012 - juli 2013

Lakvatten från den nedlagda gruvan var surt och innehöll höga halter av tungmetaller. Svevia pumpade ur vattnet och balanserade upp pH-värdet med kalk.

Kedträskgruvan är en nedlagd zinkgruva, där brytning av koppar-, bly-, silver- och guldmalm även skett. Boliden AB bedrev verksamheten mellan 1989-1991 samt 1998-2000. Kvar efter gruvdriften fanns ett vattenfyllt dagbrott samt gråbergsupplag i anslutning till den tidigare gruvan. På grund av det stora läckaget av surt och metallhaltigt lakvatten från gråbergsupplagen beslutade Boliden att efterbehandla gruvan.

Saneringsarbetet

Under sommaren 2012 till sommaren 2013 utförde Svevia en tömning av ett dagbrott, inblandning av kalk samt rening av vatten genom sedimentation i befintliga dammar. PH-värdet höjdes genom kalkning för att halterna av lösta metaller skulle minimeras.

Uppdraget omfattade iordningställande av pumpar för ett flöde av ca 100-200 l/s, med en maximal pumphöjd av ca 50m. I uppdraget ingick även tillsättning av kalk samt kontroll och skötsel av dammar och utlopp. Dagbrottet är 55 meter djupt. Totalt pumpades 1 000 000 - 2 000 000 kubikmeter vatten.

Pumparna placerades på flottar som succesivt sänktes i dagbrottet allteftersom vattennivån sjönk. Vattnet pumpades till en sedimentationsdamm där kalk tillsattes. Flytskärmar monterades i dammen för att styra flödet och förlänga uppehållstiden.

En av utmaningarna i uppdraget var de låga och kraftigt växlande pH-värdena. För att kunna reglera kalkdoseringen användes en doseringsanläggning. Systemet byggde på att givare i utloppsdikena fortlöpande angav pH-värden till doseringsanläggningen, som i sin tur anpassade kalktillsättningen så att det utgående vattnet motsvarade utsläppskraven.

Större urlakning av metaller i sulfidgruvor

Kedträsk är en sulfidmalmsgruva som ur ett efterbehandlingsperspektiv skiljer sig från järnmalmsgruvor, eftersom de sistnämnda utgör ett större miljöproblem. Anledningen är den stora mängden tungmetaller i avfallet. Föroreningarna som utgör störst risk är tungmetallerna koppar, zink, bly, kadmium, kvicksilver och arsenik.

Urlakningen av tungmetaller kommer oftast från avfall i form av varphögar och gruvslagg från tidigare brytning, sandmagasin och gråbergsupplag. Ur miljösynpunkt är vittringen av metallsulfider det allvarligaste problemet.

När sulfiderna kommer i kontakt med luftens syre och med vatten så bildas svavelsyra. Under denna process oxideras sulfiderna till sulfat samtidigt som vätejoner och metall joner frigörs. På så sätt sjunker pH kraftigt, vilket i sin tur leder till ännu mer omfattande metallurlakning.

Bolidens val av metod är den vanligaste för efterbehandling av sulfidgruvor. Metoden går ut på att få stopp på oxidationsprocessen genom att, efter rening och reglering av pH-värdet, tömma ur vatten ur dagbrott och att lägga tillbaka det svavelhaltiga gruvavfallet i dagbrottet.