Vägunderhåll vid kalfjällets yttersta gräns

Vindrekord över 35 sekundmeter

I år är snöläget ännu ovanligt milt, de vanligtvis enorma mängderna har ännu inte kommit. Men enligt Kents erfarenhet har den värsta snöperioden ännu inte kommit.

I "pole position" när vädret slår om

Vad är det då som krävs för att kunna hantera en sådan situation? Kent Grundström menar att det viktigaste är att kunna hålla lugnet.

– Nog finns det ögonblick när man får dra efter andan. Kommer man som total nybörjare och hamnar i superoväder så är det nog inget roligt. Vi som jobbar här kan ju vägen väl efter att ha kört fram och tillbaka under årens lopp. Men visst, när det är svåra förhållanden, kolonnkörning och mycket folk så är det ju speciellt, säger Kent Grundström.

Personalen på vägstationen tar själva beslut om stängning av vägen, vid de tillfällen då det bedöms nödvändigt av säkerhetsskäl. Tillsammans håller de koll på alla tillgängliga väderleksrapporter. När busväder närmar sig så börjar förberedelserna.

– Vi förbereder maskinerna och oss själva och ser till att stå i ”pole position”, på fjället så kan det gå från dåligt till extremt dåligt på 10 minuter, säger Kent Grundström.

Kollar så ingen finns kvar på fjällvägen

Snöar det inte så kan det gå att hålla vägen öppen. Gränsen ligger ungefär vid 20 sekundmeters vind.

Om vägen måste stängas meddelas Trafikverkets trafikinformationscentral och därefter fälls bommen vid vägstationen ned. Intill finns en väntstuga där bilister kan gå in för att värma sig medan vägen är avstängd.

Därefter måste Kent eller kollegan köra hela vägsträckan fram till den andra bommen för att kontrollera att ingen finns kvar på vägen. Sedan är det bara att vänta.

– När vi bedömer att det är säkert så öppnar vi igen och släpper på trafiken genom kolonnkörning. Då kör en av oss först, med plogbilen, medan kollegan kör bakom kolonnen med pickupen, säger Kent Grundström

Livsfarligt att smita förbi bommen

Det har hänt att folk lyft på bommen och kört trots att vägen är stängd, för att sedan fastna i snön.

– De gånger det hänt har de här människorna varit kraftigt tystlåtna av skammen. Vi drar ju loss dem såklart, men de har faktiskt begått ett lagbrott. Folk förstår inte att de kan fastna och täckas av drevsnö. Om vi sedan kommer med snöslungan… Det är ju en mardröm. En del förstår inte hur farligt det är, säger Kent Grundström.

Arbetslag och vardag

Kent och hans kollega Krister Andersson har jobbat 13 år ihop på skiftgången. De tre arbetslagen om två personer turas om att bemanna vägstationen. En vecka i Mekenes, en vecka i Arjeplog, och sedan en vecka ledigt.

– Jag och Krister trivs bra ihop, vi har jobbat tillsammans så länge och känner varandra väl, säger Kent Grundström.

Även om fokus i stort sett bara blir på jobb under veckan i Merkenes så finns där några timmars fritid. Under mörkaste vintern är det kanske inte så mycket att jubla över, men när våren kommer så blir möjligheterna större.

– Då kan man ju ta skotern, fara iväg och sätta sig på någon is och pimpla. I bästa fall får man upp några fina matrödingar som man kan bjuda kollegan på till kvällen, säger Kent Grundström.

I samarbete med Norge

Just den här dagen ligger dimman tät. Lagom tills vi nått vägens högsta punkt, 740 meter över havet, så börjar det lätta en aning. När vi rullar förbi kungastenen som markerar riksgränsen till Norge så skiner solen från klar himmel. Vinden är dock skoningslös, runt 10-15 sekundmeter. I kombination med 15 minusgrader gör att det biter ordentligt i kinderna.

Inne i norska tullens gränsbevakningshus möter tullinspektören Einar Bödker upp.

– Jasså, det var mulet hos er? Ja så klart, det är ju i Sverige, skojar Einar Bödker och bjuder oss att komma in på kaffe.

Samarbete med de norska vännerna på andra sidan gränsen är mycket gott, en förutsättning för att kunna samordna arbetet med att stänga vägen i rätt tid. Från tullhuset stänger de av bommen över vägen när svenskarna hör av sig från vägstationen.

Trygg beredskap för trafikanter

Längs vägen tillbaka mot Merkenes möter vi många ekipage med stora släp. Det är vanligt att norska skoteråkare åker över gränsen till Sverige på morgonen för att sedan återvända efter långa dagar på skotern. Turister utgör en stor del av trafiken längs vägen, i övrigt är det mycket tung trafik.

Åter i vägstationens röda personalstuga är det vindstilla och varmt. Just den här dagen jobbar Kent kvällsskiftet – mellan 14–24 – och passet har just börjat. Väderprognosen ser snäll ut, och på kvällens agenda står en tur till Arjeplog. När nästa snöfall eller oväder drar in finns Kent eller någon av hans kollegor på plats - med erfarenheten, kunskapen och beredskapen som krävs för att fatta rätt beslut när fjället ställer krav.