Av Joakim Karlberg den 24 februari, 2020

Fjället är oförlåtligt

Den senaste tiden har jag varit på praktik på Driften i Arjeplog. Svevia har basunderhållet i kommunen vilket enkelt uttryckt innefattar plogning, trumbyten, sandning och allmän skötsel av de statliga vägarna. Detta inlägg fokuserar på en av Sveriges svåraste, men vackraste vägar att underhålla. I kommunen ingår en speciell sträcka, väg 95 mellan Mierkenis och norska gränsen. Sträckan är 17 km lång och går över kalfjäll.

Jag var där i tre dygn och fick uppleva stormen. Vägsträckan har bommar uppsatta på vardera sida sträckan och dessa fälls ned när det inte längre går att ploga. Nu tänker du, men vadå är det inte bara att ploga hela tiden?

Nej, det är det inte.

Under första natten jag var där körde plogbilen konstant fram och åter, fram tills mitt på natten när föraren fattade beslutet att läget är riskabelt för trafikanterna. På vägen till norska gränsen kunde det vara fullbordad storm, men på vägen tillbaka till Mierkenis var det bara stilla bris. När vi körde tillbaka fem minuter senare var det återigen storm. Kasten kom fort och gick inte att förutse.

Vägen behövde stängas. Vi kontrollerade sträckan så att ingen fanns kvar på fjället och fällde ner bommarna. Vindbyarna var över 30 m/s och snön bara vräkte ner. Vinden och snön är inga problem för sig, men tillsammans leder detta till att vägen drevar igen på minuter. Personbilar får vinden med tillhörande snö över huven vilket innebär att de inte ser mer än några meter framför sig.

Vägen hölls stängd till kvällen samma dag (ca 15h avstängd). Stormen lugnade ner sig och en hjullastare med en snöslunga (med ca 500 hästkrafter) skickades ut för att slunga iväg snön. Efter körde plogbilen för att ploga bort snön närmare vägens kanter. Vädret var fortfarande dåligt, men när vägen var framskottad kunde vi starta kolonnkörning. Plogbilen kör då först med en karavan av fordon bakom sig. Vägbommen på den ena sidan öppnas, släpper igenom några fordon och stänger sedan igen. Därefter är det följa John som gäller, så att ingen fastnar eller kör av vägen på fjället.

Kolonnkörningen varade några timmar medan stormen fortfarande var kraftig, men inte farlig för trafikanterna. Senare på kvällen var det som om någon tryckte på en strömbrytare. Från en sekund till en annan blev det stilla lugnt och stjärnklart på himmeln. Maskinförarna körde fortfarande kvällen ut för att få bort den sista mängden snö, men när stormen stannade av helt var det bara att öppna bommarna för all trafik.

För mig var det fascinerande att se hur snabbt vädret kunde vända på fjället och hur maktlös man är när stormen kommer på fjället. Maskinförarna har många års erfarenhet vid fjällstationen och har därför fullständig koll vad naturen tillåter dem att göra.

/Joakim

Joakim Karlberg

Trainee Drift, Norrbotten

Utbildning: Civilingenjör Industriell ekonomi, inriktning Kvalitetsutveckling