Ett tydligare lagarbete, för säkerhets skull

Efter ett nattsvart 2023, där 57 personer miste livet på sin arbetsplats är säkerhetsfrågan brännbart aktuell. I nyutkomna boken Säkerhetsparadoxen resonerar författaren Fredrik Rosengren kring den negativa trend som präglar säkerheten i byggbranschen.

I Fredriks mening har de reaktiva åtgärder som hittills dominerat säkerhetsarbetet spelat ut sin roll. Istället för att jaga potentiella risker, rapportera ännu fler avvikelser och stifta diverse lagar, behöver vi börja i andra änden. Vi måste gemensamt arbeta för att hitta och lyfta metoder som skapar säkra arbetsmiljöer, inte nöja oss med att försöka undvika olyckor i vad som uppenbart är osäkra arbetsmiljöer.

– När vi pratar om säkerhetsfrågor och dödsolyckor är lösningen ofta fler inspektörer, mer riskbedömningar och högre rapporteringsfrekvens av tillbud och olyckor. Vi reagerar på saker som redan inträffat och bygger våra arbetssätt på det som inte är funktionellt, vi utgår från det som avviker. Fokus ligger felaktigt på att leta efter det friska i det sjuka och vi söker säkerhet i miljöer och situationer som är osäkra. Vi letar efter något som alltså inte finns. Det är det jag kallar säkerhetsparadoxen och det är den tankevurpan vi behöver komma tillrätta med, förklarar Fredrik.

Irrationella beslut och beteenden

Genom kunskapsöverföring och influenser från olika vetenskapliga discipliner, som psykologi och ekonomi kan vi hantera säkerhetsproblemen annorlunda, anser Fredrik. Istället för att kvantifiera och låta debatten handla om olyckorna bör vi diskutera hur vi människor fungerar. Om vilka mekanismer som gör att vi fortsätter att uppvisa riskfyllda beteenden, trots att vi vet att vi inte borde. Om hur vi kan skapa en säker byggbransch, exempelvis genom att hjälpa människor att fatta bättre beslut.

– Vetenskapliga fynd från psykologisk och ekonomisk forskning visar att människan ofta beter sig irrationellt, bland annat på grund av kognitiva snedvridningar som leder till dåliga beslut. Trots detta bygger våra förhållningssätt och regelverk på att människan alltid kan och vill agera rationellt. Istället för fler skrivbordsprodukter och riskanalyser bör vi lägga mer tid och resurser på att förstå hur vi kan hjälpa våra medarbetare, de som fysiskt befinner sig i verksamheten, att lättare göra val som skapar en säker arbetsmiljö, säger Fredrik.

Säkra även kommunikationen

Säkerhetsparadoxen lyfter just avståndet mellan de som skapar regelverken och människorna i produktionen som en betydande orsak till att säkerhetsproblemen kvarstår. Något Maryam Zarrin, regionchef på Svevia, instämmer i. Svevia arbetar intensivt med säkerhetsutmaningen och Maryam menar att tydlig kommunikation – från två håll – är en av nycklarna till framgång.

– Vi är duktiga på att formulera säkerhetsföreskrifter men mindre bra på att säkerställa att informationen tas emot, uppfattas korrekt eller ens efterlevs av de det faktiskt berör. Jag vill se mer feedback direkt från yrkesmedarbetarna och från de som sitter på rätt kompetens. Man kan inte veta exakt vilka risker ett arbete innebär, om man inte har kunskapen om vilka moment som ingår. Säkerhetsfrågor måste bli ett tydligare lagarbete, ett lyhört samtal snarare än informativa direktiv, säger Maryam.

Tidsaspekten är avgörande. Fokus ligger på lönsamhet och projekten måste snabbt vara igång. Diskussionen kring arbetsmiljö stannar ofta vid den obligatoriska skyddsutrustningen och i en projekteringsfas som ofta är kort, missas viktigt säkerhetsarbete. Riskfyllda moment varken analyseras eller bearbetas i tillräckligt god tid och ramlar istället över till produktionsfasen. I en intensiv genomförandefas finns heller inte tid att involvera alla de kompetenser som behövs för att minimera risker och arbeta säkert.

Våga ifrågasätta och gör plats för alla

– Säkerhetsarbetet måste finnas med redan initialt i projekteringsprocessen och sedan prioriteras längs hela resan. Vi behöver ta vårt ansvar i alla led - beställare, projektörer och entreprenörer – och avsätta den tid och de resurser som behövs. Innan ett projekt startar måste vi ställa oss frågan; var är det vi ska och hur tar vi oss dit skadefria? Svaret hittar vi bara genom att hjälpas åt över hela linjen och jobba med säkerhetsfrågorna tillsammans, säger Maryam.

Fredrik och Maryam är överens om att sättet vi pratar om säkerhet är en avgörande faktor. Om att vi inte ska fastna i antalet olyckor och tillbud. Om att istället lyfta goda exempel och sluta uppmuntra risktagande, även om ett riskfyllt beteende kan innebära en produktionsmässig, kortsiktig vinst. Genom att luckra upp homogena grupper, våga ifrågasätta slentrianmässiga beteenden och göra plats för olika typer av människor kan vi skapa en säkrare arbetsmiljö, säger de unisont.

– Att jobba för ökad mångfald är också att arbeta för ökad säkerhet. Att göra plats för olika typer av människor på våra arbetsplatser och respektera olika ingångsvärden leder till nya infallsvinklar och förhoppningsvis säkrare förhållningssätt. Att ha arbetsgrupper som bättre representerar hur samhället ser ut ger en tryggare produktion. Det kan vi säga, med säkerhet.